Hej allesammans!

Jag tänkte ha en liten frågestund på bloggen och undrar om ni har frågor? De får handla om precis vad som helst!
Eller har ni problem ni vill ha hjälp att lösa?
Kommentera så ska ni få hjälp här på bloggen. Kram<3

Jag träffade i somras en kille.
Han var lång, snygg och stark 2 år äldre än mig och väldigt snäll. När vi lärde känna varandra första gången var vi ensamma. Jag träffade han en sommarkväll ensam på en basket plan jag hade passerat från badet hos min mormor. Vi snackade och jag fick veta saker om honom han om mig. På något sätt så blev jag inte friendzonad av honom och han ej det av mig. Vi fick varandras nummer men vi skrev aldrig och vi ringde aldrig efter det. Efter de där två gångerna hade jag ändå hunnit få lite känslor för honom och tänkte på honom jätte ofta. Han var ju så snäll Men eftersom vi aldrig hördes av och jag ändå kände att jag inte hade nåt att skriva lät jag de vara. Några veckor efter vi träffats får jag ett sms. "Jag har en flickvän skriv aldrig mer med mig ich träffa aldrig mig igen" jag blev då väldigt ledsen och sedan arg. Jag hade inte gjort något för att förtjäna att bli halshuggen så hårt. Jag hade aldrig skrivit med honom. Och jag hade ingen aning om att han hade en tjej. Det var ju iaf inte det han hade visat. Sedan blev jag nästan äcklad han "hade hållit på" (vi kysstes inte eller så men ändå visat att han var ute efter mer än vänskap och jag detsamma) med mig. Jag svarade aldrig och sedan en månad efter det fick jag ett nytt sms. Där han bad om ursäkt och skyllde på att det inte var han som skrivit det utan hans tjej. Osv. Men det ledde iaf till att han ville ha mig som vän. Dum som jag var godtog jag hans ursäkter ich lät mig bli vän med honom trots jag fortfarande kände mig sårad och kär i honom. Men det höll inte på länge. Dagar efter det dissade han mig. Han svarade aldrig och tittade aldrig på mina meddelanden. Sedan kom han tillbaka bad om ursäkt. Och jag ännu dummare som jag var godtog dem. Nu i efterhand känner jag mig utnyttjad för jag förlät honom så enkelt. Tillslut bestämde jag mig för att aldrig mer svarar på honom efter en fjärde dissning. Det höll jag inte för när han kom tillbaka denna gång sa han att han var "singel och tillgänglig" och sa de rätta orden "jag gillar dug, du är söt osv." gick allt fort och jag blev bara mer kär i honom. Jag lärde känna hans vänner genom olika sociala medier (observera att vi aldrig träffades och jag och killen ich jag träffades aldrig heller) jag Glömde alla dissningar och tårar och blev helt galet kär. När han sedan dissade mig sista gången så skrev jag ett mycket argt sms till honom där jag även sa att jag var besviken och ledsen berättade hur allt hade varit och jag kännt, alla chanser jag honom gett. Han svarade aldrig. Veckorna efter det mådde jag skit. Det kändes som jag hade ett öppet sår i bröstet som han efter varje dissning rivit upp och sedan börjat läka när han kom tillbaka, sedan rivit upp strött salt i det och gjort så gång på gång. Jag förstår inte nu hur jag kunde vara så förlåtande. Men under den tiden hur ont jag än hade ich hur arg jag än var på honom saknade jag honom. Jag var fortfarande kär. Efter ett tag skriver jag ännu en gång till honom och berättar då även att jag fortfarande har känslor och får ett hårt kallt " okej låt mig va" till svar. Jag blev mycket ledsen och grävde ner mig hemma varje kväll. Läste de hårda orden flera gånger och började tycka att det var fel på mig. Jag såg honom ibland nere på stan hans vänner vinkade men han, nej han bara såg förbi mig. Det tyckte jag fram till för några veckor sedan. Fortfarande hatar jag honom men jag saknar han fortfarande , jag gillar honom fortfarande. Jag tänker på honom väldigt ofta trots det han gjort. Men har nu ändå gått vidare till den grad att jag inte tror mig se honom överallt. Här var min historia kanske för lång men jag vill nå ut till de tjejer som kanske råkar ut för samma sak.

Så det jag nu vill få fram genom denna lilla olyckliga historia är.
- förlåt inte killen för ofta. Låt honom kämpa lite!

Jag ångrar såklart att jag förlät honom men är ändå glad att jag lärde känna honom. Det ingöt liksom i tonårslivet att bli hjärtekrossad några gånger! Så lycka till nu tjejer om ni gillade att höra om detta kommentera det för jag har många fler historier som kan berättas! Kram